jag saknar tiden när du gav lika mycket som jag ..

jag är fast .. fast i ett litet rum med ett fönster som inte går att öppna och inga dörrar .. ine i rummet kan jag sitta o kolla ut genom fönstret på mina vänner och hoppas att jag blir lika lycklig en dag . Men här sitter jag nu .
Fast, fast i mitt rum . Det är bilder filmer och minnen om dig i hela rummet . kommer någon annan in i rummet o försöka göra mig lycklig känns det som rummet blir mindre och jag får bara mer ångest .

Det finns ingen annan än du , du är mitt allt . jag kämpar och kämpar för att få det att gå över men jag klarar det inte . Det finns alltid något som påminner om dig , som påminnner mig om tiden med dig, alla dagar med dig. Jag säger hela tiden att det var sista gången , men de blir aldrig så. visst jag har lyckats ett tag nu men inte tillräckligt länge.. Min saknad till dig är så stor! bara av att se dig får mig glad ja känner att nu har jag inget att oroa mig för(även om jag vet att det är över).


jag söker dig konstant . du är mitt allt men du kommer döda mig riktigt långsamt..


den bästa tiden i mitt liv var när du kom och ville ha mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0